idag är dt 1½ år sen..

jag saknar dig. du förändrade hela mitt liv, du vände dt, från upp till ner.

-

allt så som jag mådde innan, visst, dt var inte bäst.

men jag mådde så himla mycket bättre med dig än vad jag skulle gjort utan.

jag förstår att du inte orkade med livet, men.. dt var väll inte enda utvägen?

jag saknar dig verklgien hur mycket som helst.

hur kunde du tro att jag skulle klara mig utan dig?

hur kunde du äns tänka så?.. =/

du var mitt allt, och det vet du, du vet det.

vi sa föralltid, o jag trodde det skulle bli så.

jag sa till dig "hoppar du, hoppas jag".

men bara för du skrev i brevet/pappret till mig att jag skulle leva,

för att du ville dt.

så är det det jag gör. jag lever för dig.

du finns här vid mig. fast inte här. utan i himlen..

jag sitter här, och jag gråter nu.

-

fan, jag saknar dig!

    .

  .

.

r.i.p  cornelia

94. 09. 21  -  07. 03. 15